Bara att inse fakta - jag är en periodare! Jag kommer antagligen aldrig bli en hängiven bloggare eftersom jag skriver när lusten faller på och det gör den i perioder. Har jag för mycket att göra så blir det bloggen som får stå åt sidan. Därför kommer jag heller aldrig att ha en välbesökt blogg, vet själv hur tråkigt jag tycker det är med bloggar där det inte uppdateras typ varje dag. Men det är väl så att jag skriver mest för mig själv och när jag får skrivlust är det bra att ha en blogg att plita ner saker i.

Tjingeling

Detta ämne skulle jag kunna skriva spaltmeter om, speciellt om hur folk beter sig på ett stort hästforum där jag brukar läsa dagligen. Att jag är inne på detta forum som jag snart kommer att skriva skit om beror på att det såklart inte bara består av idioter. Men som vanligt är det idioterna som märks och det är de som förpestar det hela.

Det jag ska skriva om i dag är inte enbart ett internetfenomen, men det har underlättats betydligt av möjligheten av att vara anonym.

Det jag tänker skriva om är de obehagliga små skitarna som bara "hänger" på. I verkligheten är det oftast de som är med i mobbargänget men sällan tar första "steget". På nätet utmärker de sig genom att vänta med att skriva inlägg tills "maffian" eller "tuffa gänget" har angett tonen. När de ser att det är grönt så hugger de som kobror. Det är sällan så att de har något vettigt att tillföra diskussionen de vill bara vara elaka. Jag upptäckte det först när en av dessa personer (vi kan kalla hennom för T) gjorde det mot mig i en tråd. Efter någon vecka noterade jag att T faktiskt gjorde såhär i många trådar. I slutet av dessa trådar hade "tuffa gänget" helt lämnat diskussionen och det var T som rodde hela skutan. Denna typ av människa som T är tillhör de lägsta av de lägsta i min värld, lägre stående än en amöba. Att vara elak när man ger kritik eller framför en åsikt är illa nog, men att vara elak utan ens ha en egen åsikt från början är bara väldigt lågt.

Återigen är jag helt förundrad, varför gör man såhär? Jag kan ta att tonen blir hård och tuff i en diskussion, men att bara i inlägg efter inlägg vara elak, vad får någon ut av det? Egentligen är det kanske synd om T som så gärna vill tillhöra "tuffa gänget" och inte har någon egen identitet. Jag vet inte? Jag har aldrig känt det behovet, men jag har aldrig känt behov av att mobba eller trycka ner någon annan heller.

Ha en bra dag, gott folk! Var snälla mot varandra - även på nätet:)

Har varit full rulle så det har inte blivit mycket bloggande inte. I måndags blev det ett pass på gräset med tyngdpunkt på att få henne riktigt loss och fin i höger, hon vill inte, vill inte, vill inte. Vill inte ta stöd på vänster tygel - alls. Men skam den som ger sig, jag rullade på i galopp varv efter varv. Lät höger tygel hänga slappt så att hon inte fick lägga sig på den, vänster tygel uppåt så att hon till slut var tvungen att ta stöd. Var ganska nöjd med både trav- och galopparbete till slut.

I går blev det ingen ridning, var återigen funktionär på Henriksdal så när jag kom hem blev det till att fixa stall gå ut med vovva för att sedan slappa framför TV:n.

I dag var det hoppträning. Vi körde S-kurvan i dag. Jag fick inte till rätt galopp många gånger, och böja sig - vad är det? Till sist fick vi till en hyfsad runda som fick duga. Jobbade henne lång och låg i både trav och galopp sen. Nu ska jag få i mig lite mat, sen blir det sängen.

I går bestod min dag av att i hällande regn stå på en hoppbana och lägga upp nerrivna bommar. Alltså var jag funktionär:) Jag har aldrig varit funktionär förr och eftersom jag inte tävlar i år pga att jag inte är intresserad av att vara klassutfyllnad för de nya hutlösa licenserna, hade jag inte tänkt att vara det heller. Men när jag såg alla tomma luckor i funktionärsschemat kröp jag till korset, jag gillar ju min klubb och nu när vi får chansen att vara medarrangörer till så fina tävlingar vill jag bidra med vad jag kan. Hopptävlingarna ägde rum på Henriksdal och har ni aldrig varit och besökt Henriksdals Spring Tour tycker jag att ni ska passa på. Mycket proffsiga och väl arrangerade tävlingar i toppklass. Vår klubb har i år fått den fina möjligheten att vara medarrangarörer vilket innebär att vi kan hålla egna tävlingar och klubbtävlingar på denna arena senare i år. Kommunen har ju lagt helt fel underlag på våra banor så de står oanvända och obrukbara.

Hur som helst var det riktigt roligt att vara funktionär och jag stod med två härliga unga tjejer och vi hade hur roligt som helst. Dessutom jobbade vi suveränt som team. Det var en trött men nöjd och glad Annika som lade sig till ro i soffan i går kväll:)

Misty fick vila men i dag blir det andra bullar;) Sist jag red henne var hon riktigt envis med att inte vilja ta stöd på vänster ytter, jag jobbade "skiten ur mig" och fick väl till slut till ett hyfsat resultat. Det blir fortsättning på detta i dag.

Jatzy med mamma Joy i trädgården.

Har suttit och plitat på examensarbetet så då har det inte funnits tid att uppdatera bloggen.

I torsdags fick Misty bara gå och skrota i hagen. I går skulle jag ridit men det var en omöjlighet då jag från i träningen i onsdags fick fruktansvärda ridblåsor, har knappt kunnat gå. Måste helt klart köpa andra trosor, typ med ben så att det inte blir någon kant.

Fick klä på Misty tömkörningsgjorden istället och köra lite från marken. Det gick hyfsat bra. Fokuserade på att hon inte skulle bli ivrig och verkligen lyssna på mig. När jag fått henne att lyssna fint i skritt och trav (tömkör eller longerar inte i galopp eftersom hon bara stressar iväg så gör det mer skada än nytta) börja vi flytta lite ben. Detta var inte helt populärt, när jag är på marken ser jag ju så tydligt var det ska stoppas in. Hon blir riktigt sur i mellanåt och kör med små amatörlevader i försvar. Ganska gulligt men inte önskvärt. På det hela blev det ett ganska bra pass och hästen blev belönad med en morot och jag med ett glas vin i trädgården:)

Nu ska jag snart iväg och träna tävlingslydnad med vovvan Asta:)

En liten nyfödd Jatzy! Tänk att lille vilden har varit så liten och söt. Nu är han bara en buse, dock fortfarande väldigt söt. Mamma Joy finns ju tyvärr inte mer, hon är så saknad:(

Veckans bom/hoppträning var som vanligt givande, rolig och svettig.

Denna vecka hade vi två linjer. Vi tränar som så att alla rider hela tiden, inte så att vi rider en och en och de andra står och väntar. Så det gäller att vara på alerten och få allt att flyta på:)

Som vanligt började vi med att allt såg ut som ett stort plockepinn, trav- och galoppbommar. Övergångar och lyhördhet mellan bommarna. Galopp på volt här och var. Sen blev det trav- och galopphinder inlagda i bomserierna. Upp till bevis om man hade fått till lyhördheten när vi skulle länga galoppen till det antal steg som tränaren angav mellan hinder. Bara länga, inte rusa. Misty var i början hård och stark i munnen, hon blir taggad och vill då inte jobba på med baken utan bara hoppa hejvilt. Jag fick lägga in mycket övergångar och öppna för att få henne lite mer lyhörd. Vänstergalopp på volt över bommar gick finemang i dag. Höger dito på volt var tråkig och hon ville inte böja någonstans eller sätta in höger bak på plats. Fick så småningom ändå henne hyfsat mjuk och kunde ge tygel över hinder och ändå lätt samla upp henne direkt efter.

Nöjd som vanligt med min lilla skrutthäst:)